Nyheter

Aktuellt om Fryshuset.

17 sep - Krönika

Politiskt korrekt

När jag var barn fanns det en ganska fånig lek (den gick bara att göra en gång med varje person dessutom), som gick ut på att man frågade någon; Är du AK eller PK. Om man då svarade AK så var man avklädd (HAHAHA – jätteroligt). Om man däremot svarade PK, så var man privatknullad (vi kunde uppenbarligen många intressanta ord vid den åldern ) Det gick helt enkelt inte att vinna. Idag betyder PK något helt annat, men det går fortfarande inte att vinna leken.

Jag är stolt över att vara det som idag hånfullt kallas politiskt korrekt. Det är ganska roligt, för vad exakt som är PK varierar givetvis från person till person. Ofta handlar det om att A säger något som B inte håller med om, det anser B vara PK. Om det är PK så är det det enda man får tycka i Sverige, alltså har A egentligen fel, men är lurad till att inte förstå det.

Att vara politiskt korrekt handlar bl.a. om att:

  • Ha en nyanserad bild av invandring, det finns problem, och det finns tillgångar. Människor är individer och man kan inte dömma alla efter vad några gör.
  • Anse att alla bör ha rätten att skapa sig en egen identitet utifrån hur den personen vill leva sitt liv. Det kan handla om vilket sexuell läggning man väljer att identifiera sig som, vilken könstillhörighet som känns rätt och vilket pronomen personen väljer att kalla sig för.
  • Att anse att män och kvinnor (och allt däremellan) är lika mycket värda, men att det finns diskriminerande och förtryckande strukturer i samhället som vi måste göra något åt (för allas skull).
  • Att det är fel att stänga in människor i trånga normer, t.ex. att stämpla vissa aktiviteter som kvinnliga och andra som manliga, och att de som inte trivs i den fållan gör fel, är fel och måste ändra sig.
  • Överlag är det väldigt PK att vara nyanserad. Det vore mycket enklare att kunna slå fast att ALLA män våldtar. ALLA invandrare har dålig kvinnosyn. ALLA kvinnor gillar rosa. OSV. (Alla svenskar har däremot jättebra kvinnosyn. Det såg vi bl.a. när det råkade dyka upp en hårig armhåla i TV.)

Som politiskt korrekt är du alltså ungefär snäll och dum och lätt att lura. Hela Sverige är nämligen fullt med sammansvärjningar. Det är homolobbyn, (män på gränsen till dina kalsonger) och det är feministlobbyn, (kvinnor på gränsen till nervsammanbrott) och det är Eurabia (muslimer på gränsen till världsherravälde.)

Homolobbyn vill att alla ska vara bögar. Ja alla. Men det får man ju inte säga i det här landet, så vi gör det ändå, hela tiden, fast anonymt. Feministlobbyn vill dels sudda ut gränserna mellan man och kvinna, och att kvinnor ska ta över världen. Det är redan på g, herregud nu får man inte ens daska sin kollega i baken lite så där skämtsamt längre. Men det får man väl inte säga i det här landet.

Uppfattningen bland de PI (politiskt inkorrekta) är att de är i ett ofantligt underläge. Politisk korrekthet härskar i slott och koja.

Det betyder inte att det är enkelt att vara PK. Som icke politiskt korrekt går det bra att komma med ett påstående; t.ex. att det bara är muslimer och svarta som våldtar. Om någon då kommer med motargumet, eller till och med visar på statistik som motbevisar det, så är det nämligen så att motargumentet är fel. Det är nämligen “gammelmedia”, ZOG, Mona Sahlin eller någon annan som har förvrängt sanningen. Och ALLA alla dumma politiskt korrekta svenska tror på det. Det är bara en liten del av Sveriges befolkning (lustigt nog ungefär desamma som härskar på Flashback eller i kommentarsfälten på Newsmill) som vet hur saker verkligen ligger till.

De politiskt inkorrekte har alltid ett sista trumfkort att spela ut. Martyrskapet. Det är alltid lite synd om den PI. Den ser hur samhället bara degenererar, hur saker går för långt – män ammar, kvinnor blir chefer, bögar gifter sig, folk byter kön (hur det nu går till, det finns ju inga??), människor väljer att älska två istället för en, och invandrare kommer in i riksdagen. De ställer sig frågan med darrande röst: Men nu har väl ändå jämställdheten/mångkulturen/whatever gått för långt? Allt är så konstigt och jobbigt så de mår bara dåligt. Dåligt över att andra människor väljer att leva och definiera sig på andra sätt än de själva. För DE vill inte ha rosa klänning/kalla sig för hen/byta däck på bilen/prata känslor/gifta sig med en av samma kön/vara kollega med en invandrare. Och de är fullkomligt, förtvivlat övertygade om att de kommer att tvingas till det. Eller ska folk få gifta sig med hästar nu för tiden? Eller med barn? Kärleken ska ju vara fri, vavava!

Eller så gråter någon ut över att det finns Yoggi Yalla men ingen filbunke på ICA.

Du kan aldrig vinna över den politiskt inkorrekte. Du kommer alltid att vara den lurade, den som går i gammelmedias/ZOGs/Mona Muslims/feministlobbyns ledband.

Varför vill jag då vara politiskt korrekt? Varför är jag till och med stolt över det?

Därför att jag tror inte att livet är svart/vitt. Jag tror inte att människor är onda eller goda. Jag tror inte på motsatser (utom när det gäller magnetism kanske). Jag tror nog mer att vi alla har frön till lite av det mesta inom oss, och hur vi blir behandlade i livet avgör vad som kommer fram i vårsolen. Jag anser att vi ska få avgöra vem och vilka vi vill älska och leva med. Jag anser inte att vi ska gifta oss med barn eller hästar – dessa relationer bygger knappast på koncensus och är alltså förkastliga.

Om detta beror på att jag är hjärntvättad – ja, då får det väl vara så. Hellre det än en hjärna full med skit som bara sprutar ur ögon och öron.