Barn ska inte straffas hårdare, de ska skyddas bättre

Skärpta straff riktade mot allt yngre barn är inte ett effektivt sätt att minska gängvåld. Tvärtom finns en betydande risk att våldet fördjupas när barn tidigt kriminaliseras och frihetsberövas utan tillräckliga skydds- och vårdinsatser. Det finns bättre lösningar. Och vi behöver inga nya lagar för att genomföra dem.

Fryshuset vill att:

• Nuvarande straffbarhetsålder förblir oförändrad.
• Straffrabatten vid grova brott för unga 18-21 år återinförs.
• Mildrande hänsyn för unga lagöverträdare behålls.

Barn som dras in i gäng utnyttjas av vuxna och av en kriminell marknad. De är både brottsoffer och förövare men framför allt barn i behov av stöd. Fryshuset har mött hundratals barn som häktats för skjutvapenvåld och sprängningar. Samtliga har behov av traumavård.

Frågan är inte är om vissa barn behöver frihetsberövas, utan hur. Vi ser ett behov av barnanpassade, småskaliga och vårdinriktade miljöer med stabil vuxennärvaro, pedagogik och långsiktigt relationsarbete – i linje med hur man arbetat i exempelvis Norge.

Om målet är trygghet behöver vi skydda barn och bryta rekrytering genom att rikta fokus mot de vuxna förövarna. Behandla rekrytering av barn som grooming och exploatering. Fokusera på att lagföra de som utnyttjar barnen.

Stärk det förebyggande arbetet. Säkerställ tillgång till jämlik skola, fritid och kultur. Stärk elevhälsa genom tidiga stödinsatser och föräldrastöd.

Fryshusets föreslår nedanstående insatser

1. Tidiga och kraftfulla sociala insatser när barn begår brott

• Nya socialtjänstlagen är bra men behöver få landa, resurser och lugn att arbeta utan fler ändringar och störningar.
• Socialtjänsten behöver ingripa tidigare, snabbare och mer samordnat när barn begår brott.
• Socialtjänsten har inte resurserna som krävs för att följa den nya socialtjänstlagen. Vårt förslag är att det skapas en nationell pott som skola, socialtjänst etc. kan äska medel från när de möter ett barn med normbrytande beteende. Precis som potten som finns hos polisen för avhoppare.
• Bygg ut traumavård för barn och BUP-kunskap generellt så att alla barn som behöver får det.
• Vuxna som möter barnen i sin yrkesroll behöver ökad kunskap och verktyg kring hur de kan vara ett tidigt stöd till barnen samt var de kan hänvisa barnen för mer hjälp.
• Tydligare mandat och resurser för omedelbara skydds- och stödinsatser
• Den hjälp som erbjuds inom GVI och avhopparprogram är relevant långt tidigare innan de hamnar i djup kriminalitet. Skapa därför möjligheter till att erbjuda den tidigare.
• Skapa rutiner för att SIP-möten används i högre grad och av fler parter än idag.
• Arbeta enligt Rinkebymodellen, där man redan på MVC följer upp barnen och fortsätter inom BVC.

2. Ersätt barnfängelser med förstärkta familjehemsliknande miljöer

• Vissa barn behöver frihetsberövas men vi behöver göra som exempelvis Norge, där frihetsberövandet av barn i första hand är en vård- och omsorgsåtgärd. Straffet är sekundärt. Det primära är pedagogik, utbildning, vård och stabil vuxennärvaro.
• Dela upp SiS verksamhet, där barnen som nu planeras att sätta i fängelse istället placeras på separata enheter som är familjehemsliknande miljöer enligt ovan.

3. Rikta åtgärderna mot vuxna som rekryterar och utnyttjar barn

• Nu läggs det oproportionerlig stora resurser från polisen på att jaga barn som är både är förövare och brottsoffer. Stärk istället resurserna på att hitta och lagföra anstiftarna.
• Frigör resurser från polisen genom att återinföra straffrabatten för 18-21 år så att vi får bort gängens rekrytering av barn.
• Utkräv ansvar av sociala medie-plattformar och krypterade chattar.
• Behandla rekrytering av barn till gäng som grooming och exploatering.

Eftersom efterfrågan på narkotika finansierar våldet, bör politiken:

• Erkänna narkotikamarknaden som en central del av gängproblematiken.
• Rikta större ansvar mot efterfrågesidan.
• Utreda modeller för ansvarsförskjutning, i likhet med sexköpslagstiftningen.
• Integrera drogpolitiken i arbetet mot våld – inte behandla den separat.

4. Bryt rekryteringen genom stärkt förebyggande arbetet i skola, familj och fritid

• Eftersom skolmisslyckanden och utanförskap är centrala riskfaktorer, bör politiken göra gymnasiebehörighet till ett nationellt trygghetsmål.
• Rikta resurser till skolor i socioekonomiskt utsatta områden.
• Säkerställa jämlik tillgång till fritid, kultur och föreningsliv genom att:
  – Införa gratis efter-skolan-aktiviteter kopplade till skolan fk-9 nationellt.
  – Återställa de tio senaste åren av realekonomiska nedskärningar i skola, fritid, kultur. En engångsökning med ca 25% och därefter en partiöverskridande överenskommelse om att indexreglera skolpeng, fritid, idrott och ungdomskultur under en 10 års period.

• Rikta stadsbidrag till:
  – elevhälsa
  – tidiga stödinsatser i skolan
  – tidigt stöd till föräldrar, föräldrautbildningar till alla med barn i förskoleåldern gärna även igen med tonåringar.

5. Bygg en sammanhållen kedja – före, under och efter ingripande

• Säkerställ att barn inte faller mellan stolarna mellan skola, polis, socialtjänst, vård, civilsamhälle och fritid.
• Inför långsiktig uppföljning efter insats.
• Bygg ut avhopparprogram där det räcker med att det finns en vilja att lämna. · Säkerställ strukturerad utslussning efter frigivning.
• Inför expertgrupp/team vid skjutning/sprängning som innefattar polis, traumastöd och praktiskt stöd.
• Ge civilsamhället långsiktiga mandat och stabil finansiering.

6. Stoppa våldsspiraler innan de blir dödliga

• Bygg ut förebyggande konfliktlösning och medling för unga, tex DPC.
• I större utsträckning använda reparativ rättvisa.
• Skapa neutrala, trygga funktioner som kan agera innan våld uppstår, tex trovärdiga budbärare.
• Investera i lokalt närvarande aktörer med förtroende i områdena, ex stärka kunskap inom föreningslivet.