För mig har basketen betytt allt. Inte bara sportmässigt, utan livet. Basketen har påverkat mig på alla nivåer.

Vad betyder basket för dig?

Jag tror de flesta har ganska begränsade tankar om basket. De tänker bara idrott. För mig har basketen betytt allt. Inte bara sportmässigt, utan livet. Basketen har påverkat mig på alla nivåer.

Jag tänker på alla människor jag fått träffa, kulturer jag fått uppleva. Genom mina resor och genom klubben. När jag tänker tillbaka på det har jag haft en väldig tur som fått spela och växa upp i en så blandad omgivning, med alla typer av människor. Så var det både i Enskededalen och på Fryshuset. Det är så oerhört viktigt att inte behöva tvivla på sin identitet i det sammanhanget, att inte känna sig uttittad eller vara ”den enda”. Utan istället ha folk du kan relatera till, som kan relatera till dig, och acceptera dig för den du är. Att få fostras i en klubb och i ett hus utifrån det – då kan man fokusera på basket, på att bli bäst. Och sätta upp höga mål för sig själv.

Systerskapet jag bär med mig från basketen är också väldigt speciellt. Vi reser ihop, spelar ihop, lever ihop. Det blir en systerrelation, med någon du kanske aldrig annars hade mött. Och den gemenskapen lever kvar, oavsett om du spelar eller inte.

Och som proffs och elitspelare har jag nu möjlighet att vara en förebild och en syster till nästa generation. Många somalier, unga tjejer, ibland med slöja, skriver till mig och tror inte att de kan ta sig hela vägen! De är så unga, de ska inte behöva välja mellan religion eller sport. Basketsverige måste vara öppet för alla unga. De måste alla få samma chans att låta talangen avgöra hur långt de kan gå.

 

Hur kommer det sig att du bestämde dig för att bli vegan?

Något jag aldrig skulle trott att basketen skulle ge mig, är ett liv som vegan. Det började med att jag inte mådde så bra, jag hade ont i lederna och var tvungen att ta smärtstillande innan matcherna. Så till slut testade jag att inte äta kyckling och kött i en månad. Jag kände direkt en viss skillnad, så då fortsatte jag med mitt ”experiment” i ett helt år. Kroppen mådde så oerhört mycket bättre! Det har bara hjälpt mig framåt och gjort mig bättre, på planen och utanför. Hade jag inte fått i mig tillräckligt mkt så hade jag känt det på planen. Så jag ser till att jag får i mig tillräckligt.

 

Hur ser relationen till Fryshuset Basket ut idag?

Jag bär på en stor stolthet över att komma från Fryshuset. Jag vet inte hur allt hade blivit om jag hade spelat i en klubb som inte hade haft andra som jag. Då kanske jag behövt tänka mer på det, på vad det betydde, på att bemöta de tankarna. Nu var jag som andra där.

Och Fryshuset innebär fortfarande en stor trygghet för mig. Att veta att jag har en plats att komma hem till när jag har off-season som proffs. Det är som ett andra hem. Jag kan alltid gå till Fryshuset och träna, och veta att det känns som hemma.


Vilka tips skulle du ge andra unga, för att våga fortsätta, för att lyckas?

Träna på dina svagheter, bli exposed. Så många tjejer är rädda för att göra misstag. Man vågar inte dribbla vänster av rädsla för att missa. Men vågar inte spela en mot en då risken finns att man kan förlora, och göra bort sig. Till och med i damlaget finns den rädslan. Man vill inte träna på center-court, på den bästa banan, för där kan alla kan se vad du gör. Du missar så många chanser att bli bättre om du inte vågar ta fram dina svagheter, och träna på dem. Så gör misstag, skratta åt dem, och våga göra dem igen.

 


 

Det här är första delen av en artikelserie Fryshuset gör tillsammans med SNS – Sneakersnstuff, där vi lär känna några spelare i Fryshuset Baskets community och berättar stories utifrån deras passion och med deras egna ord. Samtliga foton är tagna av Adrian Pehrson.