Hur började musikintresset?

C: Musiken började som en utväg, ett sätt att uttrycka mig kring saker jag inte kunde prata om. Min uppväxt på familjehem var ensam och behovet att få prata ut bara växte. Jag började skriva ner mina känslor och tankar i en låttext, utan att skämmas. Det kom så naturligt, och plötsligt visste jag – jag hade hittat min röst.

L: Min story är inte helt olik. Växte upp med mobbing och alltid haft svårt att hitta rätt ord. Så hörde jag en låt av Alec Benjamin som talade till mig som inget annat gjort. Där och då blev musiken mitt uttryck. Ett sätt att kommunicera det jag inte kan säga med ord.

Vilken musik brinner ni för?

C: När jag kom hit ville jag göra hiphop, men det var omöjligt att inte inspireras av alla musiker man träffar här. Så idag blandar jag hiphop, afro, reggeaton och försöker skapa min egna stil.

L: Jag lyssnar mycket på rysk pop-rock och early 00’s emo, och drömmer om att skriva hyperpop.

Varför valde ni Fryshusets Gymnasium?

L: Jag tänkte att jag kommer passa in här, och det stämde. Här kan jag vara precis den jag är och känna mig bekväm.

C: Jag har sett stora profiler som spelat här, och när jag väl kom hit fick jag snabbt vänner. Det är ett ställe där du kommer nära folk fort.

L: Trygghet och bra relationer är viktigt när du gör musik. När Cengiz producerar mina låtar blir det magi.

Vad är det bästa med att studera musik på Fryshuset?

C: Stämningen, personligheterna som inspirerar en att utvecklas. Det släpper loss kreativiteten. Och lärarna är fantastiskt fina.

L: För mig ligger storheten också i det enkla. Att få sitta i en studio, med nya människor, som alla har samma brinn, och skapa tillsammans. Det är en dröm jag lever varje dag.

Den 2 april 18.30 arrangerar estetlinjen en konsert på Fryshuset där Laura och Cengiz kommer framföra en egen låt producerad av deras klasskamrat.