Visitationszoner tar oss ännu ett steg bort från ett samhälle byggt på tillit

Tillsammans med andra politiska initiativ riskerar lagen om visitationszoner att förändra hur vi ser på varandra som människor. Johan Oljeqvist efterfrågar en politik som bygger på en gemensam människosyn och allas lika värde.

I förra veckan beslutade regeringen om den lagrådsremiss som ska ge Polismyndigheten möjlighet att införa visitationszoner; eller säkerhetszoner som man har valt att kalla det. Syftet med remissen är att skjutningar och sprängningar vid konflikter inom den kriminella miljön ska kunna motverkas mer effektivt.

Många är de debattörer, organisationer, politiker och tyckare som redan har uttalat sig i frågan. Även vi på Fryshuset har lyft farorna. Visitationszoner riskerar bland annat att leda till etnisk diskriminering och till att förtroendet för polisen, vilket redan är skadat, försämras ännu mer.

Vi efterfrågar ett resonemang från regering och opposition om vilket pris utsatta barn och unga kommer att få betala och uppleva – och den långsiktiga samhällskostnaden av bristande tillit och kollektiv bestraffning. Hur förhåller sig den eventuella vinsten med att införa visitationszoner mot den enorma förlust som denna missförtroendeförklaring mot unga svenska pojkar med utländsk bakgrund eller utseende innebär?

Redan idag sker kontroller och visitering av barn och unga i eftersatta områden i Sverige. Unga som vi på Fryshuset möter vittnar om att en uppväxt i ett fattigt och eftersatt område innebär att leva med vetskapen och oron att bli misstänkliggjord och stoppad av polisen på väg från skolan eller till träningen – med hänvisning till de paragrafer som redan finns. Redan idag avgör våra postnummer och färgen på våra kroppar vem som ses som en fullvärdig medborgare som samhället ska skydda, och vem som ses som ett hot som samhället ska skyddas ifrån.

Vi på Fryshuset är oroade över det hårdnande politiska klimatet och införandet av repressiva insatser som inte bygger på forskning eller praktisk erfarenhet. Det tycks pågå en slags politisk kapplöpning mot ett samhälle som bygger på misstro och repression. I stället för att tävla om vem som kan komma på ”hårdast tag” måste vi utgå från de metoder som har visat sig fungera mot gängkriminalitet. I stället för att svenska beslutsfattare upprepar mantrat “danska straff för svenska brott” kan vi lära av positiva danska förebyggande metoder där man arbetar tidigt uppsökande och där unga i riskzon erbjuds tidigt stöd samt olika arbetsinsatser efter skoltid.

I en tid då framtidstron bland unga minskar och där en majoritet av våra unga inte tror att politikerna kan lösa samhällsproblemen är den nuvarande politiken en farlig väg att gå.

Vi kan tycka olika om ekonomi och välfärd, men vi måste ha en gemensam människosyn som bygger på människors lika värde. Låt oss tillsammans hitta en väg framåt där vi agerar för att skapa goda förutsättningar för alla våra barn och unga, och där Sverige åter blir ett land byggt på tillit – inte misstro.

Johan Oljeqvist, vd på Fryshuset