“Man måste hitta vad den ungas hjärta klappar för och använda det till att motivera dem.”

När jag var ung växte jag upp i olika foster och ungdomshem runt om i Stockholm. Jag kom till Sverige när jag var nio år från kriget i Somalia där jag förlorade min mamma. Jag var medveten om hemlandet när jag kom hit så det blev något helt annorlunda, ett helt nytt samhälle. Det var fred här och skolan var gratis så det var nästan för bra för att vara sant. 

En period bodde jag i Rinkeby och jag var den som hängde på torget och tog droger för att självmedicinera. Jag hamnade i fängelse flera gånger och när jag satt det sista straffet 2015 kom min vändpunkt. Det var min kontaktperson som visade mig vilken hjälp det fanns att få på anstalter om man vill sluta med kriminalitet. Hon förklarade som på en tidslinje att saker jag gör nu kommer påverka min framtid på ett sätt jag inte kommer vilja. Det var då jag fattade beslutet att sluta. Jag tänkte på mina småsyskon och vad för förebild jag ville vara för dem. 

Idag jobbar jag som uppsökande coach på Fryshuset Husby och har nära kontakt med flera unga som rör sig i kriminella miljöer. Det jag försöker vara för dem är en vuxen trygghet. Någon som kan förklara och visa deras liv som en tidslinje. Mitt jobb är att stärka de unga, att utbilda dem om samhället med målet att de ska bli en samhällsresurs. 

Många unga sympatiserar idag med gäng för att bekräftelse behovet är stort. Att bli sedd och accepterad i ett sammanhang är så viktigt i en ung ålder. Det jag försöker göra är att ge dem den bekräftelsen för bra saker de gör och att ställa rimliga krav på dem. Om en person inte varit i skolan på flera dagar fokuserar jag på att peppa honom för de dagar han faktiskt var i skolan. Då kan jag säga att om de går en dag till så gör jag en stor positiv grej av det. Det kallas den selektiva metoden som är en process som successivt går framåt. 

Det är även viktigt att hitta vad en persons hjärta klappar för, det kan vara sport, religion eller något annat men att gå på det och använda det till att motivera dem. Som jag blev motiverad av att vara en förebild för mina småsyskon. 

Det är känslan som gör att en människa kan gå långt. Och tilliten till samhället. Vi samarbetar med skola, föräldrar och fritidsgårdar för att veta om allt som händer i de ungas liv. Nu får jag ibland samtal mitt i natten från unga som behöver hjälp med olika saker och då vet jag att jag har lyckats. För om någon söker sig till mig så har de känslan av tillit till en vuxen, det är så värdefullt och något jag aldrig hade.