“När jag blev kontaktad med anledning av FAKK ALLA kändes det helt självklart.”
Skådespelaren Sofia Karemyr, 28 år, är aktuell med huvudrollen i Teater Fryshusets senaste uppsättning FAKK ALLA. Hon hittar drivkraft i att lyfta orättvisor och diskriminering i samhället. Att få möta och höra om de unga kvinnorna som pjäsen handlar om och att få berätta deras historia upplever hon som det viktigaste hon gjort som skådespelare.
Du har tidigare gjort film, hur kommer det sig att du tog klivet ut på teaterscenen?
– Jag har länge varit sugen på att jobba även med teater, men det är inte helt lätt att komma in på teaterscenen om man inte har gått någon av teaterhögskolorna och därmed naturligt får kontakter in i den delen av branschen. Det som har känts allra mest lockande med teater är att få spela för och nå ut till unga, så när jag blev kontaktad med anledning av FAKK ALLA kändes det helt självklart.
När visste du att du ville bli skådespelare?
– Jag började göra sketcher och små kortfilmer när jag var i 8-årsåldern, men det var inte förrän jag började gå på teaterkurs på Calle Flygare när jag var 14 som jag fick upp ögonen för yrket ordentligt. När jag gjorde min första film som 17-åring insåg jag hur fruktansvärt kul det är, och där nånstans bestämde jag mig på riktigt för att det är det här jag måste jobba med.
Vad motiverar dig?
– Jag motiveras nog mest av orättvisor eller olika typer av diskriminering i samhället. Frustration är det som får mig att gå igång och ta tag i saker. Det kanske låter konstigt men alla historier som berättas, oavsett genre, har ett driv som någonstans handlar om att något inte står rätt till eller är som det ska. Jag försöker nog alltid hitta det drivet i allt jag jobbar med, hitta anledningen till varför just min karaktär gör olika livsval eller säger något specifikt. Vad är det som skaver eller inte skaver liksom? När det gäller FAKK ALLA var det väldigt lätt att hitta motivation av just den anledningen.
Kan du hitta några likheter/olikheter hos dig själv och karaktären du spelar i FAKK ALLA?
– Jag och karaktären jag spelar kommer från helt olika bakgrunder och lever väldigt skilda liv, så vi har mest olikheter. Känslan kring att behöva hävda sig och känna en frustration inför att vara liten och spinkig och inte bli tagen på allvar som barn känner jag dock igen mig i, det är de små likheterna som också har hjälpt karaktärsarbetet.
Vad är Teater Fryshuset för dig?
– Teater Fryshuset är för mig en av de viktigaste teatrarna vi har, med tanke på vilka otroligt viktiga och aktuella ämnet som ständigt tas upp i deras föreställningar.
Vad har de konstnärliga ledarna Ulf och Emil för betydelse?
– De betyder otroligt mycket. Deras engagemang och sätt att anamma ämnena de har gjort teater av är helt fantastiskt. Samtidigt har båda två ett otroligt lugn och en trygghet som smittar av sig och gör det lätt för mig som skådespelare att jobba, de gör mitt arbete roligare och mer inspirerande genom sättet de regisserar och är på. Det har varit en ynnest att få jobba med dem, och jag är så imponerad av allt de har gjort hittills med Teater Fryshuset.
Vad tar du med dig från upplevelsen av Teater Fryshuset och pjäsen FAKK ALLA?
– Hur mycket som helst. Jag är så många erfarenheter rikare, inte bara som skådespelare utan främst på ett personligt plan. Jag har alltid tänkt att jag med mitt yrke inte bara vill ha kul utan också vara med och skapa förändring eller belysa det som måste förändras. Att få en inblick i hur Teater Fryshuset och Fryshuset jobbar har gett mig ytterligare förståelse för hur man kan göra det. Att få möta och höra om de unga kvinnorna som FAKK ALLA handlar om och dessutom få berätta deras historia har varit det viktigaste jag gjort som skådespelare.
Vad har du för tips till unga tjejer som vill lyckas som skådespelare?
– Gå roliga teaterkurser eller utbildningar! Calle flygare och Kulturama har jag trivts superbra på till exempel. Följ castare på Instagram eller liknande plattformar så att du har koll på när det är tex öppna castings. Gå med i sajter som stagepool eller liknande för att kunna söka mindre roller. Det kan ta ett tag att få roller men så länge man tycker att det är kul att söka sig fram och öva på yrket är det värt det i slutändan, tycker jag. Inga drömmar är för stora! Och ta dina drömmar på allvar.
Foto: Leonard Stenberg