Berätta om din bakgrund!
Jag har pluggat Statsvetenskap och har alltid varit intresserad av konfliktlösning och fredsarbete. Tidigare var jag inställd på att arbeta internationellt för exempelvis FN, därför pluggade jag i flera år utomlands i bland annat Geneve och i USA. Men sen tog mitt liv en annan vändning när jag skadade mig och jag behövde åka hem till Sverige för att återhämta mig. Väl hemma insåg jag att det fanns ett behov av att arbeta med de här frågorna även i Sverige.

Senare fick jag genom kontakter möjligheten att åka till Nordirlands äldsta fredscenter Corrymeela. Där utbildade jag mig i Dialougue for Peaceful change och träffade grundaren Colin Craig. Jag kände direkt att metoden var otroligt givande. Jag fick lära mig mycket om mig själv i konflikt och det var väldigt personligt utvecklande. Det gav mig  också mycket praktiska verktyg i hur jag kan lösa konflikter i min vardag. Jag blev fascinerad och funderade på hur jag kunde koppla detta till mina studier och till mitt privatliv, jag insåg att det gick att applicera på allt!

Något år senare bestämde jag mig för att läsa politik och krig på försvarshögskolan och tänkte jag skulle arbeta med konfliktlösning i Sverige på något sätt. En dag dök det upp en jobbannons på Fryshuset där de sökte en projektledare för en utbildning i  konflikthantering och medling för unga.

Jag kände redan innan jag började att jag skulle vilja använda DPC-metoden om jag fick möjlighet. Metoden är så gedigen, välbeprövad, flexibel och har en stabil grund i forskningen. När jag fick jobbet insåg jag att min känsla hade stämt, att det behövs konfliktlösning och medling i Sverige, trots att vi ser oss som ett fredligt land. Vi måste jobba mer aktivt med att upprätthålla freden. Det finns anledningar till att konflikter eskalerar här i Sverige och det drabbar unga väldigt hårt.

Vad är det som är så viktigt med att utbilda unga i den här metoden i Sverige?
Det är redan många unga som agerar som konfliktlösare och medlare i alla möjliga konflikter – i hemmet, på skolan, på gatan och mellan personer som är beredda att använda dödligt våld. De här fredsarbetarna, som jag ser dem som, finns redan men de är inte erkända som sådana av resten av samhället och därför får de inte heller något stöd från samhället. Vi vill stärka dem genom att erkänna att de gör ett viktigt arbete, ge dem mer kunskap och kompetens som de efterfrågar. Utbildningen utvecklar individers förmåga att lösa konflikter och ger dem ett nätverk av andra unga som har liknande erfarenheter som de kan få stöd ifrån.

Varför är du intresserad av att jobba för att unga ska ta större plats i fredsarbete?
Det finns redan unga som arbetar för en hållbar fred i Sverige. Jag vill att de ska få spela en större roll i hur Sverige arbetar för att bibehålla en inkluderande fred. Även om vi säger att vi har fred i Sverige kan det vara så att många unga lever i rädsla för att bli skadade i sin vardag, på skolan, av rivaliserande grupper eller i hemmet. Om inte deras röster hörs och deras erfarenheter tas på allvar så kan man inte säga att alla i Sverige upplever fred. Vi vill att man skapar politik utifrån ungas upplevelser.

På vilket sätt är det annorlunda att jobba med unga och fredsarbete?
Jag tycker vi kommer närmare de viktiga frågorna när vi jobbar med unga och fredsarbete än när vi låter vissa vuxna definiera vad som är viktigt för fred och brottsförebyggande arbete/ konfliktlösning. Unga är en sån stor del av vårt samhälle och de ser vissa allvarliga konflikter på närmare håll än vad vuxna beslutsfattare gör. Vår målgrupp har berättelser och upplevelser som jag inte hade kunnat föreställa mig var sanna om jag inte träffat dem. Vi kommer inte kunna förstå varför, vi kommer inte kunna bemöta saker som polarisering, svartvitt tänkande och klyftorna kommer växa om vi inte inkluderar unga i arbetet på ett meningsfullt sätt. Enligt FN resolution 2250  är unga en nyckel till att skapa inkluderande och mer fredliga samhällen och de har förbisetts under alldeles för lång tid.