Den blomstertid som inte kommer – om vi investerar nu kan vi förebygga att ungdomsskulden får förödande konsekvenser

Du minns väl sommarlovet du var 19 år? Kompisarna du hängde med, första sommarjobbet, första lönen? Du minns kanske den där konserten som skulle förändra ditt liv, utlandsresan, framtidsplanerna , känslan av möjligheter… Det är tid som inte kommer tillbaka. Många unga har förlorat dyrbar tid. De har missat viktiga milstolpar som blir svåra att ta igen. Men framför allt, alltför många unga har tappat hoppet.

Coronapandemin har bidragit till ett flertal allvarliga samhällsutmaningar som riskerar att påverka ungas liv under lång tid framöver. Fryshuset genomförde under mars-april i år en undersökning riktad till unga i åldern 13-25 år om hur de upplevde pandemin.

Totalt fick vi in mer än 1100 svar och resultatet var långt värre än vi hade befarat. 71 procent av de unga uppgav att deras mående har påverkats negativt av pandemin, 81 procent uppgav att de inte eller vet om de har en röst i samhället för att påverka sin situation.  70 procent av de unga som deltog i undersökningen upplever att deras utbildning har påverkats negativt och många uttrycker att deras betyg har försämrats. De oroar sig inför framtiden och hur det här kommer påverka deras fortsatta studier och möjligheter till att få jobb.

Det vi ser här alltså tre olika faktorer som kombinerat är och kan bli livsavgörande för våra unga. Det är kombinationen av att må dåligt, uppleva sig maktlös och känna att framtiden är osäker.

 Vi vet att fysisk isolering i kombination med ökad oro i omgivningen samt minskad tro på den egna framtiden är tillsammans allvarliga riskfaktorer när det gäller psykisk hälsa. Vi vet också att när den sociala oron ökar i samhället, riskerar många unga som redan befinner sig i en utsatt situation att drabbas ännu hårdare och hamna i utanförskap, ett utanförskap som riskerar att bli långvarigt.

Ungas oro inför framtiden är befogad och behöver tas på stort allvar. Tidigare kriser har visat att det är oerhört viktigt att få in unga på jobb och en meningsfull sysselsättning under deras första tid på arbetsmarknaden. När krisen är över är det inte de som gick ut skolor eller blev arbetslösa under krisen som står först i kön.

Om vi inte investerar nu i våra ungas framtid och tar tag i ungdomsskulden kommer det inte gå bra. Det förrädiska är att det här är utmaningar som vi inte kan räkna på i någon balans- och resultaträkning utan konsekvenserna kommer visa sig om några år. Det är därför vårt ansvar – som vuxna – att agera vuxna och ta det ansvar som behövs.

Det kan tyckas vara en mörk bild som målas upp men vi kan inte skönmåla situationen och behöver ta frågan på största avtal. Vi har en flerårig skuld till våra unga som inte kan vänta.

Men vi anser egentligen att vi har goda förutsättningar att komma till rätta med konsekvenserna av pandemin för våra unga. Vi vet hur nuläget ser ut och vilka utmaningar vi har framför oss. Vi vet också att vi har mycket samlad kompetens och expertis i våra inom våra olika sektorer. Men vi behöver agera kraftfullt på de utmaningar vi ser – och vi behöver göra det nu!

Tre kritiska områden

 Vi ser primärt tre områden som behöver extra resurser och insatser för att inte eskalera. Det handlar om:

• ungas psykiska hälsa
• social trygghet
• förutsättningar till sysselsättning med fokus på skola och arbete

De tre områdena som vi har sett som centrala, hänger tätt ihop. Att säkerställa ungas psykiska hälsa är en av de viktigaste investeringarna vi kan göra för framtiden. Riskerna har uppmärksammats på flera håll under pandemin och vi är glada över att många har tagit den här utmaningen på allvar.

Vi förstår att vi inte kan göra allt på en gång och ser därför att det finns ett särskilt behov av att rikta insatserna mot de som gick universitetet 2020 och 2021 och de unga som gick ut gymnasiet 2020 och 2021. Med det sagt måste vi kunna hålla fler bollar i luften och inte tappa de barn och unga som har eller hade särskilda behov redan innan pandemin. Barn och unga som nu riskerar att hamna ännu längre ner på prioriteringslistan.

Vi ser att det inte bara är offentlig sektor som ska ta ett ansvar här utan vi behöver inkludera civilsamhället brett och fånga upp näringslivet behov och kraft. Vi uppmanar därför regeringen att tillsätta ett särskilt sakråd och resurser för att bemöta ungdomsskulden och skapa förutsättningar för våra barn och ungas framtid. Vi står beredda att bidra och kroka arm med samhällets alla aktörer.

 

Johan Oljeqvist, vd Fryshuset