Story

– När jag fick höra att jag får Anders Carlbergs Minnespris som årets revanschist så tänkte jag att det var märkligt, för jag brukar tänka att varje dag är en revansch. Bara att gå upp på morgonen och göra mig klar för dagen, det är en revansch för mig och alla ensamkommande som jag kämpade med.

Fatemeh Khavari är född på flykt av afghanska föräldrar och uppvuxen som papperslös och i stor utsatthet i Iran. Till Sverige kom hon som 15-åring för sju år sedan genom familjeåterförening. Fatemeh var bara 17 år när hon blev ansiktet utåt för Ung i Sveriges kamp mot utvisningen av unga ensamkommande till Afghanistan.

– När jag kom till Globala gymnasiet träffade jag många ensamkommande. Jag förstod att jag befann mig i en oviss värld. Många av mina kompisar visste inte om de skulle få stanna i Sverige, fast de kunde prata svenska och hade varit här i flera år. Jag såg människor som mådde så dåligt att de inte orkade ta kampen, de vågade inte säga att här vill jag stanna. En del tog sina liv och de var bara mellan 12 och 18 år. Men jag var stark och ville sätta ner foten. Jag hade uppehållstillstånd och min familj här, så jag hade en annan utgångspunkt än de ensamkommande. Jag ville slåss för dem och de som inte orkade leva längre, så jag skapade chattforum, skapade nätverk, samlade och organiserade oss.

Fatemeh var övertygad om att det skulle räcka med tre dagar för att övertyga politikerna. Så blev det inte. Sittstrejken pågick i 58 dagar innan den resulterade i Gymnasielagen 2018, som innebar att unga som fått avslag på sin asylansökan skulle få stanna i Sverige om de studerade.

– Jag insåg att jag måste vända mig till civilsamhället, för politikerna gör inget. Och det kom människor från hela Sverige och slöt upp med oss. Jag ser Gymnasielagen som den andra revanschen i mitt liv.

Det som Fatemeh beskriver som sin första revansch, det är kampen för en egen utbildning. Som barn brukade hon säga att hon ville bli läkare eller ingenjör, men föräldrarna hade bara råd att skicka de två äldsta syskonen till skolan.

– Min pappa deporterades till Afghanistan när jag var åtta år. Sedan deporterades min äldsta storebror och han är fortfarande försvunnen. När pappa deporterades fick jag börja jobba som sömmerska. Mina syskon undervisade oss andra barn på kvällarna. Jag sov bara några timmar varje natt för jag ville så gärna lära mig saker.

– Jag tycker om att rita och ville utbilda mig till konstnär. Men min mamma kunde inte ge mig pengarna som behövdes, så jag frågade en kompis mamma istället. På så sätt kunde jag gå en intensivkurs. När jag sålde min första teckning till ett konstcenter fick jag dubbelt så mycket betalt som min familj brukade få på en hel månad, och efter det fick jag fler förfrågningar. Det här var min första revansch. Jag hittade ett sätt att göra det jag ville och att jag kunde visa att det lönar sig att göra det man vill. Min passion för att rita och måla, den kan ingen ta ifrån mig. Detta var något som gav mig en helt ny bild av framtiden.

Fatemeh har nyligen avslutat ett uppdrag för Youth 2030 Movement, där hon arbetade med unga i Sverige om påverkan och policy inför valet. Snart kommer hon lansera podden Tusen och en berättelse. Hennes engagemang i flyktingfrågan är lika starkt idag som för fem år sedan och om framtiden säger hon:

– Den riktiga revanschen, den har jag inte fått än. Den får jag inte förrän alla människor är fria, att de får vara den de vill, den de drömmer om att vara. För mig är det inte en politisk fråga, det handlar om människor. När jag var barn var det jag som behövde hjälpen, men nu när jag är vuxen är det jag som ska ge den. Jag blir bara säkrare på att vägen som jag gett mig in på är den rätta.

Om Anders Carlbergs Minnespris
Fryshusets grundare Anders Carlberg inspirerade människor att praktisera medmänskligt mod, att tro på sig själva och våga växa även då ingen annan trodde att det fanns en chans att lyckas. Anders Carlberg avled i januari 2013. För att hylla hans minne skapades en minnesfond. Minnespriset delades ut första gången 2016.

Priset delas ut som hederspriserna ”Årets påverkare” och ”Årets revanschist”, och som stipendium till ”Årets unga förebild”, samt när juryn så bedömer, ett hederspris för ”Livsgärning”. Läs mer här.

Foto: Göran Segerholm