Story

Raplinjen finns inte kvar längre inte kvar och August rappar sällan nu mer men tiden på Fryshusets gymnasium gav honom goda förutsättningar för sin nuvarande musikkarriär.

Vad är musikskapande för dig?
– Skapandeprocessen är nog en av de saker jag uppskattar mest i livet. När jag kommer in i zonen och gör någonting man känner att jag verkligen gillar själv är då jag känner mig som mest tillfreds med livet. Det är en väldigt meditativ känsla!

– Inspirationen till mitt skapande får jag från att leva och uppleva. Andra låtskrivare, producenter och artister har inspirerat mig genom åren och gör det än idag med nya grejer jag hittar, främst harmoniskt. Men det är när jag går igenom något själv, ser något i en film eller hör om någon annans upplevelse, då jag blir ordentligt inspirerad och ser en hel vision för ett verk.

Hur hamnade du på Fryshuset?
– Jag hörde talas om Fryshusets raplinje från en äldre kille som hade gått i samma högstadieskola som jag. Han rappade också och hade börjat där efter högstadiet. Jag började skriva låtar redan vid 10-11 års ålder men tog tag i det ordentligt när jag var 14-15 år. Då hade jag hunnit börja spela in lite låtar med kompisar i deras hemmastudios. Polarna tyckte att jag var duktig så att jag antog att det gav mig mod nog att söka in. Men antagningsauditionen tycker jag fortfarande att det är bland det läskigaste jag gjort haha.

Vad fick du lära dig på passionen?
– Raplinjen innehöll mycket mer än vad jag trodde att den skulle göra. Jag lärde mig spela ett instrument, sjunga i kör, arrangera, producera, röra mig till musik på ett mer avslappnat sätt… och tusen grejer till! Det bästa med passionen då var nog att den gjorde en väldigt motiverad att gå till skolan. Vi hade en väldigt excentrisk passionslärare som gav oss all sin tid, jag försökte vara en svamp och suga åt mig så mycket kunskap jag orkade. .

Vad är ditt bästa minne från Fryshuset?
– Det bästa minnet är den generella gemenskapen med alla i skolan. Det var en väldigt skön stämning, mycket kreativitet i luften och man fick vara den man ville vara utan att behöva kompromissa. Många av mina bästa vänner har jag träffat på Fryshuset. Jag har daglig kontakt med minst en person som jag träffat på Fryshuset, har kontakt med både gamla lärare och skolkamrater.

Hade du några lärare som betydde extra mycket för dig och din skolgång?
– Min mentor Nina Jepson var fantastisk. Hon trodde på mig som person tidigt, jag kände mig sedd och uppskattad. Min passionslärare Aaron Phiri är dock en av de viktigaste personerna jag haft i hela mitt liv, jag brukar säga att han har lärt mig allt jag kan. Först och främst har han lärt mig väldigt mycket om musik, men han har också fått mig att växa på mer på det filosofiska planet som människa.

Hur hade du förklarat Fryshuset för någon som inte känner inte känner till det?
– Att Fryshuset är ett ställe där du får vara dig själv. En kreativ miljö som har hjälpt väldigt många unga och vuxna till att hitta vem dom är, inklusive mig själv.

Av allt du fick lära dig från din tid på Fryshuset, vad tar du med dig mest?
– Att vara nyfiken kan bära väldigt långt!

Fryshusets raplinje fanns mellan åren 2000-2014. Idag finns raplinjen inte kvar men Fryshusets Gymnasium erbjuder passionsinriktningarna musiker och musikproduktion.

Vi använder oss av cookies på våra hemsidor. Genom att besöka vår hemsida godkänner du detta. Läs mer i vår Cookie-policy.

Jag förstår