Mitt första jobb med människor var när jag började som vikarie på en skola på söder. Där var jag under tre år. Efter att ha fått vara i alla klasser från F-9 fick jag möjligheten att följa en klass under en längre tid vilket ledde till mer ansvar. Jag blev en ung person som väldigt många kände och som man kunde gå till. Jag minns en gång på ett lärarmöte där rektorn frågade om någon kunde tala om någonting intressant och nyskapande på en konferens men flera kommunala skolor på söder. Det vart tyst några sekunder och sen instinktivt räckte jag upp handen. Jag hade varit med och infört värdegrundsarbete som ett ämne i lågstadiet på skolan jag arbetade på och tyckte det var något som jag kunde prata om. En vecka senare talade jag inför nästan 400 lärare och fritidspedagoger. Jag var 19 år då och det var där mitt intresse för att föreläsa växte. Min första kontakt med Tillsammans för Sverige (TFS) var 2015 då jag gick en ledarskapsutbildning på Fryshuset. Jag började sen jobba på att göra mig egen berättelse och körde den vid enstaka tillfällen som timmis. I slutet på 2017 kontaktade grundaren av TFS, Maria Kjellsdotter- Rydinger, mig och frågade om jag skulle vilja börja jobba som projektledare.

Så du blev headhuntad (personligt utvald) för jobbet? 

  Ja faktiskt, men jag tror de såg en rak och tydlig person som kunde möta olika människor. Jag tror mig ha en respekt för folk som inte tycker likadant som jag. Det är en inställning jag har och som jag tror är jätteviktig när man går in i ett möte. Att inte se det som en debatt där man måste övertyga utan att vara nyfiken istället och se det som ett tillfälle att lära sig.

Hur arbetar ni i Tillsammans för Sverige och vad gör du som projektledare?

   Vi jobbar mycket med storytelling och skrivande som konstform. Vi är flera ledare, bland annat Dina Alami som håller i olika typer av träffar med ungdomar. Ibland åker vi ut till skolor och föreläser eller har workshops i klasser. Sedan har vi också längre utbildningar för unga under exempelvis tre helger eller 7-8 kvällar. Vi fokuserar mycket på frågor som identitet, normer, fördomar, religion, kultur och rasism. Det vi gör är att alla som är med ska få chansen att berätta sin story och vi ger hjälp hur de kan förmedla den på bästa sätt. Så alla jobbar med sitt och det kan vara allt inom hur det är att växa upp med en viss typ av identitet, eller hur ens identiteter går samman eller kolliderar. Det kan vara både kompletterande och komplicerande. Vi lever ju i Sverige och trots att det finns så många olika människor här lever vi väldigt segregerat. Ofta talar vi om varandra istället för med varandra och det blir ryktesspridning som sedan leder till fördomar. Det är när vi agerar på våra fördomar som det kan bli farligt. Vi måste ständigt lära oss dela med oss, lyssna på och respektera varandra. Det är ju fantastiskt också att vi i Sverige har alla dessa rättigheter som vi kan använda oss av. Yttrandefrihet, religionsfrihet, rätten till skola och sjukvård mm. I många andra länder runt om i världen kämpar folk för sina liv för kanske bara en av dessa rättigheter.

”Kommer varandra nära”

 – Genom att deltagarna berättar sin story kommer andra att hitta saker de känner igen sig i. Det brukar vara en respons som ungdomarna säger efteråt, att de kan se sig själva i andras berättelser och det är magiskt när det sker. Att det kan ske tror jag har mycket att göra med att det är på en neutral plats. Vi säger inte att någon ska vara på ett speciellt sätt utan uppmuntrar alla att ta fram sitt personliga. Efter varje story som berättas ute bland skolelever har vi en metod vi använder som heter KLICK och går ut på att deltagarna får föra dialog utifrån en rad olika frågor. Det brukar bli väldigt fint och intressant. Det blir från en ung till en annan, som kanske annars inte hade mötts, att få fråga saker och närma sig varandra i en skyddad miljö. Det blir en påtaglig solidaritet som känns i rummet. Tror många också tänker att det kan vara skönt när det kommer någon som berättar hur det är att leva med en viss trosuppfattning eller identitet som man själv kanske undrar över. Många unga är ofta nyfikna på det spirituella och har mycket tankar kring identitet. Det är kanske en extra sökande tid i livet.

Skolbesöken kan bli ögonöppnare för många och vi hoppas att det kan vara stärkande av deras självförtroende under skolgången. Under kursen träffas vi vid fler tillfällen så man gör en längre resa ihop och kommer varandra nära. I mitt arbete får jag göra allt möjligt. Det är föreläsningar och workshops,  ansökningar, administration, ha möten och kontakt med skolorna och vägleda och stärka alla som är med i TFS.

 Förra året vann Tillsammans för Sverige pris i Diversity Index Award i kategorin “trosuppfattning” och i år sitter Liam med i juryn. Varför tror du att ni vann?

 – Vi vill ju ge människor möjlighet att i trygga rum få dela sina berättelser. Vi delar våra perspektiv och låter andra dela sina. Det är ganska unikt och där alla har ett ansvar och får bidra till vad det blir.

Sedan vi startade 2011 för nio år sedan har vi träffat 35 000 unga och 1000 personer har gått utbildningen. Vi har också hunnit med att starta upp ”Tillsammans för Finland” och ”Sammen for Norge” så det är jätteroligt att vi har kunnat inspirera till det. Vi håller på att utvecklas på många sätt och vill nå ut och ta in fler så om det är någon som är intresserad så tveka inte att skriva till mig.

 Berätta mer om vem Liam är…

   Jag är mycket, som en gott & blandat-påse. Jag är jude, det är en viktig del av min identitet. Jag sitter även i styrelsen för samma judiska sommarläger jag gick som yngre. Jag älskar idrott och jobbar extra på ett korttidsboende för unga med funktionsvariationer som är inriktad på idrott och hälsa. Jag drivs av en vilja att få andra människor att växa. Strukturer i samhället intresserar mig och det var mycket därför jag studerade till beteendevetare med inriktning sociologi. Jag utmanar mig själv hela tiden och det är häftigt att ha ett sådant jobb. Att TFS är en del av Fryshuset som är icke politisk/religiöst och som vill lyfta ungas rättigheter är också viktigt. Det blir så äkta och trovärdigt.

 Fred, Peace, Shalom, Salam, Shanti hälsar Liam Sallmander.

 

Fönstret som inspirerat till Tillsammans för Sveriges tröjor.

Vi använder oss av cookies på våra hemsidor. Genom att besöka vår hemsida godkänner du detta. Läs mer i vår Cookie-policy.