Exempel på frågeställningar vi ofta möter:
- Jag vill hjälpa, men hur gör jag det på bästa sätt?
- Personen vill inte längre prata med mig, vad gör jag då?
- Jag mår så himla dåligt av allt det här, hur finner jag styrka?
Så som vi ser det handlar det i grunden till stor del om mänskliga behov och trygga relationer. Vårt anhörigstöd syftar därför bland annat till att stötta er i kommunikation och samspel. I vissa fall kan det handla om att komma varandra närmare, ibland kan det handla om gränssättning och att ge varandra mer utrymme.
Att vara anhörig kan periodvis vara rejält tungt och man kan behöva stöd för egen del. Många känner sig ensamma och maktlösa, vilket i sin tur tär på den egna hälsan. Ibland behöver hela familjen stöd i att bearbeta sina upplevelser eller hjälp med att återuppta kontakten efter exempelvis ett avhopp.
Samtalsstöd för anhöriga
Hos oss erbjuds du kostnadsfria stödsamtal och när du kontaktar oss behöver du inte berätta vem du är. Vi har en mottagning i Stockholm, men det går även att få stödsamtal från hela landet via telefon.
Vi som arbetar med anhörigstöd har gedigen utbildning och har arbetat inom området i många år. Inom verksamheten har vissa av oss även egen erfarenhet av att själva varit aktiva inom en radikal rörelse.
Kontakt
Mail. exit@fryshuset.se. Sätt gärna “Anhörigstöd” i rubriken.
Tel. 073 9502394. Där ber du om att bli hänvisad till någon av våra anhörigterapeuter.
Så här kan det vara
”Jag vet, hans tankar och handlingar är fruktansvärda och jag skäms för det. Men jag älskar honom ändå! Han är mitt barn och jag kommer alltid att älska honom.” /En mamma
”Osäker på om jag gör rätt, men jag har tagit avstånd. Helt ärligt så skäms jag. Jag tänker ofta på vad andra tänker, sätter dom mig i samma fack? Allt det här påverkar min vardag och jag mår skit helt enkelt. Vet inte hur jag ska kunna hantera det.” /En bror
”Var kommer allt det här ifrån? Jag är själv invandrare och inom min familj har vi upplevt krig. Det här gör ont, på riktigt. Finaste stunderna är ibland när vi hänger i köket, fikar och spelar kort som vi alltid brukat göra. Då är allt som vanligt igen.” /En mamma
”Jag sover dåligt och tankarna på honom finns där hela tiden. Vad gör han nu? Vad lyssnar han på? Tittar på…? Jag vill så gärna att han ska sluta, men jag känner mig osäker på hur jag ska närma mig honom utan att han vänder mig ryggen. Jag önskar jag kunde prata mer öppet om allt det här. Men det är svårt och jag känner mig ensam.” /En pappa
”Jag förstår nu att vi på skolan antagligen hade kunnat agera annorlunda, att vi hade kunnat bemöta det här barnet på ett annorlunda sätt. Det är viktigt och jag tänker att vi behöver en fortbildningsdag för all personal. Vad kan ni erbjuda?” /En rektor
(Alla citat är godkända av de anhöriga)
9 korta tips till dig som anhörig
1. Vad lockade?
Skälen till att en individ söker sig till en destruktiv gemenskap finner vi ofta genom att se till den individens historia. Många gånger kan exempelvis den gemenskapen möta upp behov som personen i olika sammanhang saknat i sitt liv. Så som gemenskap, trygghet, mening, känslan av att vara bra på något med mera. Om du/ni kan identifiera dessa bakomliggande behov kan det ge effekt om de möts upp från annat håll. Genom dig/er eller andra som personen känner sig trygg med.
2. Gör skillnad på sak och person. Upprepa och var tydlig.
Var gärna tydlig i vad du tycker kring det som sker och det är okej att utrycka det med starka känslor – men gör skillnad på sak och person. Exempelvis, ”Jag ogillar/accepterar inte det sätt du just nu väljer att leva på, men jag tycker om dig/accepterar dig därför att…….!”
3. Stärk det som är bra
Håll fokus på det som fungerar, snarare än vad personen gör fel.När personen gör framsteg, uppmuntra och sätt ord på det. Uppmärksamma delmål och ge känslan av att lyckas. Det vi fokuserar på växer.
4. Jämlik dialog
Samtal som uppfattas som hot eller anklagelse besvaras ofta med försvar och dialogen kan då lätt hamna i en låsning. Börja gärna med hur du upplever och tolkar situationen, för att sedan bolla över med frågan ”vad tänker du om det?”
5. Visa att även du vill utvecklas
Kanske finns det händelser där personen inte fick tillräckligt med utrymme, så som exempelvis vid en skilsmässa. Ta upp och fråga hur det upplevdes. Genom att lägga fokus på dig och att du är villig att utvecklas så kan det i sin tur hjälpa personen i sin egen process.
6. Var nyfiken och spara på dina kloka råd
Var närvarande och lyssna in vad personen har att berätta. Fråga sedan vad den har för idéer kring hur den ska lösa sitt problem. Det är oftast viktigare än att du går in i lösningsfokus och försöker ge kloka råd.
7. Gränssättning
Beroende på hur er relation ser ut kan du behöva fundera kring gränssättning. Förklara och informera i god tid innan gränsen börjar. Det ska vara lagom stort då det är viktigt att hålla en uppsatt gräns. Berätta även vad som händer om gränsen överskrids. En konsekvens inom din kontroll.
8. När personen vill göra en förändring
För många innebär detta en omvälvbande tid. Flera av de vi möter berättar om att de ena stunden kan känna lättnad, glädje och framtidstro. Andra stunden osäkerhet, oro, nedstämdhet och apati. Vem är jag nu? Vilka ska jag nu umgås med? Vad ska jag nu ägna mitt liv åt? Många gånger kommer historien ifatt, vilket bland annat kan väcka ångest.
Det kan vara en omvälvande tid även för dig som anhörig. Vad har jag varit med om? På vilket sätt har den här tiden påverkat mig som anhörig? Orkar jag stå kvar och fortsätta att vara ett stöd? Alla parter kan i detta skede bli hjälpta av professionellt samtalsstöd.
9. Din hälsa
De flesta vi möter i vårt arbete påverkas tydligt i sin roll som anhörig. I det kan det vara hjälpsamt att ge sig själv utrymme för återhämtning och det egna måendet. Vissa blir exempelvis hjälpta av att berätta för de i sin omgivning som man känner förtroende för. Många önskar även professionellt stöd i sin situation.